Ibland är jag lite orolig

Jag kan sitta och fundera och oroa mig så fort jag hittar en lösning letar jag fram ett en ny sak att oroa mig för som jag måste "lösa" innan livet blir bra. Vilket är fel eftersom mitt liv är bra, alhamdulillah. Det är jag som är blind. Jag som bara vill se problem.

Ibland blir jag galen av mina tankar och en dag hade jag grinat och grinat och gjort en höna av en fjäder några gånger.

Min man sätter sig då med mig och förklara vad man kan göra när man sitter själv med sina tankar. Man kan tänka på positiva saker i livet och försöka att komma på saker för att kunna fylla ut den listan mer. Han skrev en lista åt mig om positiva och negativa saker i mitt liv och mina orostankar. Då såg jag alhamdulillah att jag har ett fint och bra liv. Allt negativt är faktiskt mindre och färre än dem positiva sakerna i mitt liv. Oro är bara oro.

Jag är sannerligen en otacksam varelse.

Elstagferullah.

Jag tejpade upp pappret bredvid där jag ber eftersom det är där jag brukar beklaga mig och gråta inför Gud. Nu när jag tittar på pappret när dem onda viskningarna kommer, den där rösten inom en som vill påminna om att inte njuta och vara tacksam och andas in den friska luften och titta upp på den vackra himlen.

Nu känner jag mer positiv energi faktiskt, alhamdulillah.

Alla har vi oro, positiva och negativa saker i våra liv. Det viktiga är vad vi lägger ner våran energi och fokuserar på och vilken sida vi vill mata.

Varje gång jag tänker på något som är negativt nu, blir orolig eller tänker på något jag brister i/mina tillkortakommanden tänker jag direkt på en positiv tanke också och tackar Gud.

Om jag slår mig hårt själv hela tiden kommer jag inte att utvecklas heller.

Hoppas att detta kan hjälpa någon annan som känner sig ledsen och orolig mycket, in sha Allah.

Gud är barmhärtig!