Sådant jag förr inte såg
Varje dag ser jag vackra skapelser och tecken från Allah, sådant jag innan sprang förbi.
När jag var yngre gick jag också runt och tittade på naturen. Jag gick promenader i timmar. Jag upplevde att jag tänkte bättre och lättare när jag var i kontakt med naturen. Som barn trodde jag på en Gud, Gud som känner mina tankar, Gud som vet hur jag mår, Gud som hjälper mig, Gud som finns här varje sekund. Jag gick runt och tittade upp på himlen, jag satt i bilen och tittade ut genom fönstret och funderade på vad som fanns bakom himlen. Var tar det slut, vad finns mer. När jag blev äldre tappade jag allt det där och fokuserade på livet/dunnia. Sökte bekräftelse och jagade efter prylar och status.
Sen en kväll var det någon som berättade om Adam och Eva i Islam, så var det nästan samma som i kristendomen och judendomen vilket fick mig att reagera. Och oavsett om Islam var rätt eller inte så just det ja, det finns en Gud som har skapat allt det här och jag började titta igen. Jag började ställa frågor om Islam och märkte att det här har jag hört förut. Jag började leta efter information och märkte hur allt knyts samman, att de här religionerna är från samma Gud och att profeten Muhammed ﷺ kom med sista informationen från våran Gud, våran skapare. Islam är en komplettering av judendomen och kristendomen.
Jag kommer ihåg den här leken vi körde på lekis när jag var barn, vi satt i en ring och viskade något i örat på den som satt bredvid till höger och den viskade vidare, när det kom fram till den sista personen i ringen fick den personen säga högt inför gruppen vad den hade hört för ord. Om den första sa "vattenkanna", blev det sista ordet "mattan kan stanna". Jag tror att detta är vad som har hänt med judendomen och kristendomen, sedan finns det dem som har medvetet förstört informationen för att tjäna sig en hacka på den.
Jag tänker på detta när jag läser en vers i Koranen, om jag har tolkat rätt, walla wa alam....
[2:41] Tro på vad Jag [nu] har uppenbarat med bekräftelse av de [uppenbarelser] som ni [tidigare] fick ta emot och gå inte i spetsen för dem som förnekar sanningen. Sälj inte Mina budskap för en ynklig slant. Och frukta Mig!
Sen började informationen om helvetet komma till mig och då blev jag rädd. Utan att ens läsa om det förstod jag att belöningarna får jag från Gud om jag inte söker belöningarna hos någon annan. Om mitt syfte är att visa Gud att jag blir bättre och inte har syfte att visa andra att jag blir bättre. Sen började jag förstå vad dåliga saker jag hade gjort, paniken kom mer och mer till mig. Jag föreställde mig elden. Ungarna skrek och bråkade med varandra så som barn gör, när de pratade med mig fattade jag inte vad de sa och till slut orkade jag inte. Jag gick ut med ungarna inne, satte mig på cykeln, cyklade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Jag ville fly, jag fick till och med tanken att om jag dör slipper jag det här, men nej dör jag kommer jag till Gud. Det går inte att laga mitt liv, det går inte, det går inte. Panik panik. Till slut slutade det snurra och jag började kunna fokusera. Idag är det här den värsta känslan jag har varit med om, förut var den värsta känslan jag hade varit med om när jag satt i tingsrätten om mitt barn, jag trodde jag skulle förlora honom eftersom jag hade ingen kunskap om hur sådana rättsprocesser går till. Men jag klarade den rätten och efter så fort det blir något problem med ungarna så vet jag nu att jag kan klara det eller inte, det blir som det blir, det viktigaste är att göra sitt bästa mer kan man inte göra. Så jag lugnade ner mig och kom in i lägenheten igen och hade bestämt mig att jag ska göra mitt bästa och bli en bättre människa och kände mig lite starkare.
Som jag lärde mig när jag var barn, det är jobbigt att erkänna ett fel man har gjort och be om ursäkt, men efter känns det lättare och vi är så logiska. Gud skapade oss så här även om vi är troende eller inte. Samvetet är något Gud har satt i oss.
Så jag valde att erkänna och be om förlåtelse och ta konsekvenserna för Guds skull.
Sen en kväll mådde jag så dåligt och hade kraftiga magsmärtor som jag hade haft från och till i något år, det kändes som eld i magen. På natten sa jag min shahada ensam utan något mänskligt vittne och efter dess har jag inte haft några magsmärtor. Alhamdulillah.
Nästa dag försökte jag att klä mig anständigt, men jag ägde inget anständigt, så jag tog det bästa jag hade. Tog på mig leggins en v-ringad tröja och en lång kofta, men när jag gick ut med min v-ringade tröja så kände jag mig naken, precis den känslan som jag hade som barn när jag badade eller var tvungen att ha en klänning på skolavslutningen eller när jag åkte med min mormor och morfar till ett annat land och de tryckte på mig kläder som de tyckte var fina.
Precis innan jag konverterade började jag förstå rätt och fel som jag gjorde som barn, alltså dem här känslorna inom människan som visar att detta är inte rätt, dem känslorna vi lär oss att sopa under mattan, sparka åt sidan, stampa på för att göra det som behagar oss. För att göra livet roligare för stunden.
Jag skulle kunna skriva en bok om jag ska beskriva hela min resa hit.
