Många nekar en Gud och det kanske är på grund av anledningen att de tror inte på en gubbe som sitter uppe på molnen. 

Vi tror på en skapare som ingen kan föreställa sig hur skepnaden är.

Hur många gånger har inte du funderat på meningen med livet?

När vi är mellan 0-2 år börjar vi förstå att mamma existerar trots att hon inte är i rummet.

När vi blir tonåringar blir vi förvirrade och försöker att passa in och vi söker BEKRÄFTELSE och sällskap i form av olika grupper. Ibland hamnar vi i ett dåligt gäng för att hellre vara sedd i en grupp än utanför i en annan. 

Sen fram till 40 år ungefär har vi fullt upp med resor, arbete, ungar, hus, husdjur och så vidare.

När vi blir 40 år börjar vi stanna upp och fundera på livet. Vad är meningen med livet? Var det det här jag ville göra med livet? Vill jag leva med den här människan? Vad gör vi nu när barnen har flyttat hemifrån? Trivs vi med varandra? 

Efter bestämmer vi för att göra en förändring oftast (distrahera oss från tankarna med meningen med livet), vi köper en båt, vi skiljer oss, vi reser jorden runt...

När vi kommer till ålderns höst börjar tankarna igen, vad är meningen med livet? De som är nöjda och tacksamma med livet när de är gamla är mer positiva och friskare och de som är missnöjda och otacksamma med livet hur det har sett ut tidigare mår i regel sämre.

Sen ska vi dö, ibland dör vi med ett leende på läpparna, ibland ser vi en svart man i rummet innan vi ska dö. En del dör fridfullt, en del dör smärtsamt.